Overseas Highway på U.S Route 1. På väg mot Key West.
42 broar binder ihop öarna från Floridas fastland ut till Key West.
Ungefär halvvägs passar man Marathon, som är en grupp på sju öar. Här fiskar man mycket.
Samma dag som vi åkte till Key West startade Annual Poker Run. En enorm happening med motorcyklar och poker. Här var det stopp 3.
Seven Mile Bridge. 10,9 km. Den ursprungliga bron ses höger och när den byggdes så var den en av dom längsta i världen.
Pigeon Key. Här bodde arbetare under tiden när den första järnvägsbron byggdes.
I horisonten skymtar Little Duck Key, den första ön i The Lower Keys.
Så var vi raskt framme i Key West. Mängder av utflyktsbåtar.
Och även lite större båtar.
Klassiska hus i Key West. Omkring förra sekelskiftet var Key West en av dom rikaste staderna i Florida. Sjöröveri och smuggling lönade sig tydligen.
Och där det har funnits sjöbusar finns det bara vattenhål kvar.
Det klassiska Sloppy Joe’s. Syltan öppnade den 5 december 1933. och Ernest Hemingway var en flitig gäst när han bodde här.
Duval Street. Än så länge en rätt så lugn och beskedlig gata.
En snyggare Walgreens får man leta efter.
Äntligen ett dopp i poolen på vårt hotell.
Är det nånstans man ska se en solnedgång så är det på Mallory Square i Key West. Mäktigt.
Kodak moment.
Och så var det över.
Tillbaka på Duval Street. Inte lika lugnt längre.
Motorcyklarna på rad och knuttarna häver öl i närmsta bar.
Runt 10 000 hojar var det parkerade här.
Med live-band mitt i gatan.
Tillbaka på vårt hotell Southernmost Point Guest House.
Frukosten åt vi här på verandan. Här kunde man sitta ett tag.
Key West är inte direkt kända för sina stränder. Men vi hittade en i alla fall där vi pallade med att ligga några timmar.
Även motorcykelåkande män vill njuta lite av stranden.
En annorlunda vattenleksak.
Higgs beach är helt okej.
Higgs beach.
Först solglasögon, och utanpå det läsglasögon. Praktiskt.
En som inte klagar.
I alla fall lite varmare i luften.
Mängder av vattensporter kunde man roa sig med, men vi slappade mest.
Kokosvatten…Mmmm. Eller inte.
A local shop.
Här ligger Hemingways alla katter begravda. Och alla som levt i hans hus på Key West.
Dom var rätt slöa.
Ernest var en riktig storfiskare, och det var när han bodde här han började tänka på Den gamle och havet, som han skrev när han hade flyttat här ifrån.
Badrummet i Hemingways hus. Det första i Key West med badrum på övervåningen och rinnande vatten.
Katternas vattenhål. Själva drickskålen kommer från pissoaren på Sloppy Joe’s. Ernest fick den när dom höll på att renovera. Hans fru, Pauline Pfeiffer, har satt på lite fin mosaik på den så att den ska bli lite finare. Hon hade nämligen jobbat på en modetidning i Paris tidigare.
Hemingways skrivarlya.
Poolen som hans fru Pauline Pfeiffer byggde medans Hemingway var ute på en resa. Den kostade mer än hela huset.
I Hemingway house bor det 40 till 50 sex-tåiga katter. Det kommer ifrån att Ernest en gång fick en sex-tåig katt av en sjökapten och sen dess har den kattens DNA levt vidare.
En fin katt visar stolt upp alla sina tår.
Klassisk posé-bild framför Hemingway home.
Överallt i Key West hittar man kubanska influenser. En dag bestämde vi oss för att äta kubanskt och gick till restaurangen El Siboney som låg en bit från turiststråken mitt i ett stort villaområde. Jag åt en Siboney Steak, som är en skirt steak (finns inget svenskt namn på den köttdelen. Inte så mör, men väldigt smakrik, och fantastiskt god.
Karolina åt grillad Mahi-Mahi, en fisk som är fantastiskt god.
En enkel restaurang men som inte får missas om man är i Key West. Har du inte testat kubansk kaffe tidigare är det här ett bra ställe att göra det på. Väldigt starkt och väääldigt mycket socker. En energikick.
Mysig soffgrupp på hotellets veranda där man kunde sjunka ner och ta igen sig.
Hotellets pool från övervåningen.
Efter att ha druckit blaskigt kaffe i över en vecka var vi tvungna att besöka ett kafferosteri, Baby’s coffee. Det sydligaste på USA’s fastland. Gott kaffe hade dom också.
När vi lämnade Key West råkade vi ut för resans första regnoväder. Vindrutetorkarna gjorde ingen nytta, så mycket regnade det.
Men regnet försvann lika fort som det dök upp lagom Bahia Honda Rail Bridge som det gått både tåg och bilar på.
GPSen visar vägen.
Seven Mile Bridge. Skönt att det inte är mer trafik än så här.
Man passerar mängder med gamla sköna hotel och resorts.
Båtarna har en tydlig farled genom det blåa vattnet.
