”Welcome to powder paradise”. Så låter Strandas slogan. Sällan har en skidort haft en mer träffsäker sådan. Under vårt besök konstaterar vi gång på gång att vi är i Nordens puderparadis.
På breda skidor dansar vi ner genom snön mellan de glest växande fjällbjörkarna på Roaldshornets sydsida. Vi är mitt inne i ett snöoväder, allt är vitt, snöstormen viner och den halvmeter snö som kommit under natten flyger in i munnen vid varje sväng så man tvingas hålla andan under varje sväng. Terrängen är kuperad och tillräckligt brant för att man ska få bra flyt. Mellan svängarna flyter jag upp på snön och farten ökar innan det är dags att svänga och bli överöst av snö. Trots att endast en knapplift är öppen så blir det inte mycket bättre än så här.
Imorse vaknade vi med både nyfikenhet och förväntan. Ingen av oss har tidigare varit i Stranda och hela resan hit var ett äventyr i sig. En bilfärd på 46 mil tog tolv timmar och längs vägen upplevde vi avstängda vägar, kolonner med plogbilar, vägspärrar och köer som i sin tur resulterade i en missad färja. Det positiva i detta var ändå att det kom snö. Och det i stora mängder och det var just den anledningen som fått oss att hoppa i in i bilen och bege oss till Stranda.
Den norska kusten är som gjord för puderjakt, men det gäller att åka vid rätt tillfälle. Att bestämma att man ska åka hit en vecka ett halvår i förväg är som att spela på chokladhjulet. Du kan vinna högsta vinst, men du kan lika gärna gå därifrån tomhänt. Den här trippen hade varit preliminärbokad ett tag, men när vi såg att det skulle komma omkring två meter på knappt en vecka och vara minusgrader så var det bara att bestämma sig för att åka.
Inne i Stranda känns skidåkning väldigt avlägsen. När vi tittar upp mot bergen omkring oss är det enda vi ser låga gråa moln. Åt andra hållet ser vi fjorden. I det lilla samhället är hamnen den centrala punkten och här samsas färjeläget och en möbelfabrik. Förutom det består centrum av ett hotell, ett rådhus och några kvarter med hus på ett par våningar. Sen är det inte så mycket mer.
När vi sätter oss i bilen och börjar bege oss de fem kilometerna från det lilla sömniga samhället Stranda upp till skidanläggningen passerar vi en tätorts alla beståndsdelar såsom mataffären, bensinmacken och skolan. Det är konstant uppför upp till skidanläggningen och allt eftersom vi gasar oss upp för den sega långa backen växer plogvallarna i takt med att villa- och radhusområdena försvinner. Snart växer vallarna högre än bilen och det enda vi se är diket vi rör oss framåt i.
Utanför det kombinerade kontoret, liftkassan, raststugan och serveringen träffar vi svensken Anders Baatz som jobbar där som pistmaskinförare och pistör. Han berättar att det har varit stängt i två dagar på grund av snöstormen, och det har kommit närmare en meter med snö, så vi kunde inte ha träffat vårt besök bättre.
– Idag ska vi i alla fall öppna en lift och förhoppningsvis så kommer vi öppna fler liftar närmare helgen berättar, berättar Anders.
Stranda är den där klassiska modellen av en skidanläggning som ligger i närheten av ett samhälle och används av skolan när det är friluftsdagar och dess bofasta när förhållandena är de rätta, då främst på helgerna. Det märker vi mycket väl denna dag då vi trots euforiska förhållanden endast är tolv personer som slåss om snön. Men så mycket armbågar behöver det inte bli, för mellan varje åk yr spåren igen och man kan göra om samma sväng som man gjorde förra åket. Istället blir det mest skratt och tjoropp som vi kommunicerar med när skidortens alla aktiva samlas mellan åken vid liften för att pusta ut.
Det är ett skönt tempo som infinner sig för å ena sidan vill och kan man åka mer trots att benen säger nej, men samtidigt så kommer det vara precis lika bra imorgon och det är ingen som åker upp snön.
Vad är egentligen bra väder? Jag ställer mig frågan när jag står i halv storm på väg upp för liften på Roaldshorn. Ett generellt svar skulle vara runt 25°C, vindstilla och sol. Väljer vi att koncentrera oss på skidåkning så sjunker kvicksilvret på termometern runt 30 grader och vädret är perfekt igen. I alla fall för de flesta.
Serre Chevalier i södra Frankrike stoltserar med över 300 soldagar. Det låter helt otroligt för en skidort, men samtidigt helt perfekt. Men sol är inte allt. Det viktigaste är trots allt det vi åker på. Snö. Och ju mer av det och ju mer nyfallen den är desto bättre. Vart åker man då, om man inte bryr sig så mycket om solen utan främst vill ha snö. Det självklara valet blir i så fall Mt Baker i nordvästra USA, som får minst 15 meter snö per år. Nackdelen är just att det ligger många mil bort. Stranda måste då vara det perfekta alternativet på hemmaplan, då de ofta har ett snödjup på upp mot fyra meter, och en fallhöjd på 800 meter. Det kan jämföras med Åres 890 meter.
Jag vaknar upp ur mina tankar av att Roaldsliften rycker till när draglinan passerar en stötta. Det är en av de effektivaste knappliftar jag åkt, och så väderokänslig att den så gott som alltid kan köras. Tallrikarna på knappliften släpar i snön som inte har hunnit pistas bort och lämnar ett djupt dike på omkring en meter. Den tar oss upp 430 vertikala meter, väl uppe över trädgränsen och här är det fortfarande stormen som bestämmer. Mellan snöbyarna ser jag ännu en lift som går ännu högre upp på fjället. Antagligen en av de som Anders pratade om att de skulle öppna om vädret blir bättre.
Nu är det dock skogen nedanför oss som är målet. Jag, Micke, Bosse och Marcus hukar o ihop oss och tar fart för att komma bort från blåsten. Sen likt någon slagit av strömmen på en stor fläkt, så fort vi kommit in bland träden, upphör blåsten och allt blir tyst. Vi njuter av upplevelsen och pratar om vem som ska få åka först. Det slutar med att alla åker samtidigt, men i varsitt snömoln känns det ändå som man är helt själv. Träden står på ett sådan där löjligt bra avstånd mellan varandra. Tillräckligt tätt för att skydda mot vind så att snön lägger sig mjukt men samtidigt så pass glest att de inte står i vägen.
Bergssidan bjuder på en stor variation men varje åk slutar ändå med att man kommer ner till ett turspår som tar en tillbaka till liften genom bara ett par stavtag.
Under ett av åken upptäcker vi en gammal hoppbacke som ligger undangömd mellan björkarna, och den bjuder på en luftfärd ner i en underbacke mjuk som ett cumulusmoln. Den gamla hoppbacken vittnar om Strandas historia och den första liften byggdes som här redan 1957.
Vinden mojnar, det blir helg och folket i närheten har hört ryktet om de fantastiska förhållanden och letat sig hit. Och det är nu vi får uppleva Strandas stora potential på riktigt. Vad som tidigare bara var fantasier om vad som fanns bortom toppliften på Roaldshorn, visar nu upp sig i widescreen. Österut ser vi Storfjorden upp sig mellan topparna och västerut de mäktiga Sunnmörsalperna. Det är nu ytorna visar upp sig och Stranda är inte en så liten skidanläggning längre. Nu har vi helt plötsligt 400 höjdmeter ovanför skogen som bjuder på allt från öppna fält till smala korridorer, och detta endast ett par stavtag från liften. Vi skråar bortåt i ca tio minuter och liftarna försvinner fort bakom våra ryggar och vi är ensamma på fjället. Här på ryggen är det lite vindpinat men så fort vi vänder skidorna i fallinjen och lägga ryggen bakom oss börjar vi också tappa kontakten med underlaget och vi flyer fram på snön. Det måste vara så här det är att gå på vatten, för man blir nästan religiös. Så bra är Stranda.
Fakta om Stranda
Det norska puderparadiset har dåliga kommunikationer, noll partyliv och få restauranger. Men ändå lockar det nyfikna skidåkare varje år.Läge Stranda ligger på det norska Vestlandet längs Storfjorden. Hurtigrutten passerar här på väg in till Geirangerfjorden.Resa hit I särklass enklast är det med egen bil. Från Stockholm är det 92 mil och från Göteborg 77. Kommer du norrifrån är det 32 mil från Trondheim.
Det går även bussar från Trondheim och Oslo. www.nor-way.no Man kan flyga till Ålesund och därifrån åka vidare med buss eller hyra bil. Därifrån är det 6 mil till Stranda. Mellan samhället och skidsystemet är det 5 km.
Skidsystem Det finns sju liftar och som tar dig till 13 nerfarter. Fallhöjden är 800 meter. Sjunde högsta fallhöjden i Norden.Mat i backen Det finns en kombinerad värmestuga och servering, där det serveras enklare mat, typ hamburgare, med en norsk prisnivå.Utrustning Det finns skiduthyrning och en verkstad, men ska du köpa utrustning ska du göra det innan du åker.Åktips Det bästa åket i Stranda är att skråa ut skiers right från toppliften på Roaldshorn, så att du kommer till Blådalen. Då får du 400 höjdmeter i en stor öppen ”bowl”, innan du når ner till skogen och lika många höjdmeter där.En annan favorit var i skogen till höger om pisten Stien. Kuperad skogsåkning med träden på perfekt avstånd. Bra att åka här vid dåligt väder. Skogen vid sidan om Spesialisten på andra sidan vägen är och bra. På den här sidan är det lite brantare.Ett åk som kräver att man har lite koll på orienteringen är att åka västerut från toppen av Langedalsegga. Här finns det fina branta rännor, men även lodräta stup. Så se till att du vet var du åker. Gå tillbaka längs vägen.
Säsong Öppnar den 22 november och stänger den 3 maj.Boende Vill man bo på hotell finns Stranda Hotell i samhället. Familjedrivet hotell med 62 dubbelrum, bad och bastu. Kostar 630 NOK per person i dubbelrum inklusive frukost och dagskort i backen. www.strandahotel.no.I skidsystemet finns det välutrustade stugor, med till exempel jacuzzi att hyra. Kostar från 110 NOK per person och dygn. www.strandabooking.no
Liftkort Ett dagskort kostar 285 NOK och ett veckokort kostar 1 645 NOK. Vill du åka runt lite så kolla in Alpepass som är ett liftkort för fem skidorter på Vestlandet. www.alpepass.no
Kvällsmat Förutom hotellet finns en pizzeria, men inte så mycket mer. Bor du i stuga så äter du hemma. Det blir både godast och bäst så.Väder Den norska västkusten är extremt väderkänslig med nya lågtryck som ständigt kommer in från Atlanten. Det gör att det kommer mycket nederbörd, viket på vintern ofta betyder snö. Men det gäller att kolla vädret för har man otur så kan det bli varmt och så bli regn istället. Leker meteorolog gör du på
www.yr.no, www.senorge.no och www.skiinfo.no.
Webbkamera På www.strandafjellet.no hittar du en webbkamera, de har även en egen väderstation man kan kolla in.Afterski Stendött om det inte är något evenemang, men man kan alltid ta en öl på Stranda Hotell, nere i samhället. Eller hemma i stugan och ljuga om hur mycket puder det var.
Toppturer Stranda ligger på gränsen till Sunnmörealperna som är en av Norges bästa platser för toppturer. En mil väster om skidområdet ligger Velleseter, en timmes hike från vägen. Går man med i Den Norske Turistforening kan man bo där för 170 kronor natten och stugan ligger strategiskt nära topparna. Du hittar fler turtips på www.fjellinordvest.net. Det är även värt att gå lite från liftarna för att hitta bra åkning.
Sevärdheter Kommer du med bild söderifrån får man inte missa Geirangerfjorden, en av Norges vackraste fjordar med en fantastisk utsikt. Trollväggen passerad du om du kommer med bil österifrån, det är Europas högsta lodräta stup.
Kalender 21 februari går Alperittet av stapeln. En tävling med 1 227 meters fallhöjd med start på toppen av Roaldshorn och mål utanför rådhuset i Stranda centrum
Övrigt Gillar du udda korvar så missa inte den lokala varianten, Strandamør. Det är en korv som tillverkas av få, gris och ko (kött och hjärta), och är ursprungligen en av Norges äldsta matprodukter. Betydligt godare än vad den ser ut att vara. Fotbollsspelaren Anders Svenssons favorit och tillika Norges nationalrätt pizzan Grandiosa, har sin fabrik har. Möbeltillverkningen i Sunnmöre är stor och norska Ekornes tillverkar en stor del av sina soffor här.
Mer info www.strandafjellet.no
Artikeln är tidigare publicerad i Åka Skidor.